Ett levande
svenskt kulturarv

Martin Silverudd utvecklade de svenska fjäderfäraserna, som gick under benämningen Silveruddsraser. En av dessa var Smålandshöna, som utmärker sig genom att bl.a. klart och tydligt uppvisa könstillhörigheten på daggamla kycklingar. Med ”vant” öga kan man genast efter kläck notera skillnaden.

En höna som kyckling har ett mörkt brunt vilttecken från nacke till gump, på vardera sidan ytterligare ett vilttecken, dock mindre, men mörkt brunt – samtliga tre vilttecken mörkbruna på snudd till svart, inte luddig i färgen, utan klart och tydliga. Ett mörkt tecken på hjässan, samma tydlighet som de tre vilttecknen, ibland kan det se ut som ett litet ”v”. Klara tydliga mörka och utmärkande eyeliners. Detta är de säkraste tecknen på en renrasig Smålandshöna. Tupparna saknar allt av detta – som vuxna ser de också helt annorlunda ut.

Vi är nu en liten grupp entusiaster som till varje pris vill bevara ursprunget av Smålandshöna och inom gruppen utfärdas därför URSPRUNGSCERTIFIKAT och då kan Du känna Dig säker på att Du är ny ägare av renrasig Smålandshöna. Vi accepterar inga som helst korsningar då vi är helt övertygade om, att detta leder till att rasen på sikt går förlorad med de egenskaper de en gång var ägnade att ha.

Har under årens lopp visat sig med, som vi idag vet om, Bjurholmshönan med över 100 år fått utvecklas i total ostördhet från en massa inblandningar. En annan ras Ölandshöna uppvisar exakt samma egenskaper – med en handfull individer vid start. Att tala om inavelsproblematik för Smålandshönan avfärdas helt av vår grupp och med fakta som underlag. I övrigt bör man gärna läsa vad Per Jensen skriver om ”Världens vanligaste fågel”, professor i etologi, då får man de kunskaper man behöver.

Idag experimenteras det tyvärr runt rasen och med budskapet, att ”förstärka” densamma genom att korsa in individer från andra raser och skapar, som man säger olika ”linjer”. Om man inför gener från andra raser förändrar man också ursprungets egenskaper och dess karaktär – därmed kommer man på sikt att förlora Smålandshönans unika egenskaper.

Vår grupp av entusiaster arbetar nu tillsammans för att bevara det ursprungliga originalet av Smålandshöna. Vi är dessutom lyckligt lottade genom vår gemensamma och kunniga mentor Johan Widing, Bokelundsgården.